Julrim på mitt vis

Här sitter vi nu, en och en
i vår egen lilla värld för att
sen när vi går av aldrig ses igen.
Visst är det skönt att vara
privat i Guds egen lilla tunnelbaneskara
när en medmänniska bara
vädjar om en krona och en god jul
och vi bevara vår stolthet
genom att inte ens svara.
Genom att inte ens för en sekund
tänka på denna av livets alla grymmheter
nedslagna änka som i kylan
förgås utan julskinka och gravlaxsås
och stjärnorna på himmelen
de blänka.
Som någonstans minns en varm jul
men eftersom hon inte finns
ser vi inte hennes frusna tårar
när hon röker sin sista prince
på perrongen.
Medan du med glädje och lust
stoppar i dig korvar och syltor
är det någon som inte orkar längre
och hoppar,
någon som tröttnat på att suga
rikemannssnoppar.
Så snälla tänk på henne
när ni hämningslöst mellandagsshoppar
och ser den tindrande 25kronorsstjärnan
i svenska
platsgranstoppar.