Henning Sover

Smörgåskaffe

2012-01-09T10:51:00.000+01:00

mjölken är slut. jag
vill ha mjölk i kaffet.
spottar tillbaka den sista
klunken i muggen
med smörgås och allt.

"Harry, I'm going to let you in on a little secret.
Every day, once a day, give yourself a present.
Don’t plan it, don’t wait for it, just let it happen.
It could be a new shirt at the men's store,
a catnap in your office chair or two cups
of good hot smorgascoffee."
- Special Agent Dale Cooper.

2012-01-05T20:31:00.003+01:00

Det är som om nagelbitande tagit över hela vardagen.
Vad som än sker hamnar fingrarna i munnen och
allting betyder ingenting för stunden.
Som om munnen och fingrarna älskar varandra och
viljan är så stark att hjärnan slås ut för plötsligt
är dom bara där helt automatiskt magiskt och märkligt.
Om man låtsas det
blir allt som en fin tecknad film.
Om man låtsas det
har nog hjärnan slagits ut helt och hållet.
Eller så är den besatt av tanken att naglarna krullar sig
om man inte klipper dom emellanåt och automatiskt
för upp handen
för att bita till i
förebyggande syfte.

Mina fingrar svider inte längre.
Någon sa att man ska bita tills det gör ont
för att kunna sluta.
Men ibland är smärta i små doser fantastisk.
Nånting som känns.
Som att peta på ett sår.
Riva upp ett myggbett.
Eller straffa en nedbiten nagel genom tryck med tummen.
Lite vardaglig självplågeri.
Men mina fingrar svider inte längre.
Kanske är det av ren vana.
Kanske känns ingenting alls.

Det här har pågått hela livet.
Långsamt har mina naglar brutits ned
och långsamt har fingrarna accepterat det.
Det finns inte längre någon möjlighet för återhämtning.
Köttet är i vägen.
Det finns inte längre någon möjlighet att skapa ett fäste.
Nageln kan växa sig lång
men den är genomskinligt mjölkvit.
Bräcklig.

Lyckan øver att det snart inte ær långt kvar, skrivet med norska vokaler.

2011-12-06T00:50:00.001+01:00

Texten har førsvunnit och med den nån slags mening.
Ena sidan ær liksom helt borta, det ær det ænda jag
ær sæker på. Vad som finns kvar har jag inte
en aning om før jag førstår inte længre.
Likgiltig.

Førmodligen finns material att skapa nya meningar med
længs vægen, livet går vidare och vi blir dom vi ær
av varandra (vilket før øvrigt ær en gammal mening,
byggd av gammalt material, funnet vid ett vægskæl).
Men vilka har ni blivit av andra?
Vem har jag blivit?
Jag kænde mig bra. Dær.
Hos er.
Ingenting ær eller kommer bli exakt som førut,
jag vet. Och så ær det.
Det ær livet.
Nær jag kommer till er ær vi olika mot førut.

Men jag ær øvertygad om att nær det handlar om
mænniskor man trivs med, kænner sig hemma med,
mænniskor man saknar, så spelar det ingen roll
om det gått hundra år.
Likt en hund slænger man ut tungan, kastar sig i famn,
låter tiden som gått blåsa bort och åter igen
blir vi dom vi ær
av varandra.

Everything's getting older.

2011-10-20T20:30:00.001+02:00

VEM SKA MAN DELA SAKER MED?!
VEM SKA MAN VISA MUSIK FÖR?!
VAD SKA MAN LEVA EFTER?!
VAR ÄR DEN SOM FATTAR ALLT?!
DEN SOM RYSER SOM JAG OCH TÅRAS!!
IBLAND!!
DEN SOM SKRIKER UT SPONTANT I
ÖRONEN PÅ ALLA FÖRSKRÄCKTA
RUNT OMKRING!!

2011-09-24T00:27:00.003+02:00

Ensam med vinet i Åmål.
Känner för att dansa med böjda armar, knutna nävar och halvslutna ögon.
Danspartner sökes.

Hoppas på nästa år då.
Tills dess får jag dansa själv.
Tjohej i snålblåsten!

Lara

2011-07-10T23:36:00.002+02:00

Scensyn.
Snabbt som det snabbaste av ögon målas
en värld upp gång
på gång och gång på gång
suddas den ut.
Jag suddar ut den för den
stämmer inte med
verkligheten,
i mitt huvud springer vi in
i varandra, ramlar
och hör musik i örat. Du
ler precis som det var sagt
och skrattar genom näsan,
ett kort skratt mer som
ett ljud som betyder
nöjd.
Och jag säger "Hej,
du luktar gott" för så
var det sagt.
Bestämt här inne.
Vi dricker kaffe och jag
biter inte på mina naglar
en endaste gång, blir
inte yr en endaste gång.
Allt allt är så sjukt.
Vi är så stolta och vill
att alla ska se att vi
har det mysigast av
alla, alla i hela huset,
på hela gatan.
Och jag känner att
du inte tröttnar på mig. Att jag inte
säger saker, meningar som du
finner osammanhängande.
Jag måste gå för jag skulle
ju jobba egentligen och snabbt
som tusan bestämmer vi namnen på
våra fem barn.
Det är bäst att sudda ut
sånt där som man inte kan
låta bli att måla.
Eller hålla handen över
så att man inte ser.
För ibland går det inte
bort.

2011-05-30T23:44:00.001+02:00

Fårintetappafokusfårintetappafokusfårintetappafokusfårintetappafokus

Istället för att hävda mig

2011-05-22T00:00:00.002+02:00

Jag vet inte vad det är
men det känns verkligen som om jag
har glömt allt.
Som om jag inte har någonting att
komma med.
Som om jag tillåter mig själv att
bli ett kugghjul i ett stort maskineri.
Låter andra människor vila på
mig och använda mig för att
kunna fortsätta leva lyckliga
och spela sin fina musik och
måla och skriva och dansa
och skratta och tjotjim i kajutan.
För att kunna syssla med sådant
måste man ha ett koncept.
En åsikt om saker och ting.
Jag har inga åsikter, anser ingenting
om någonting. Ingenting
verkar vara speciellt viktigt
för mig och det känns
väldigt märkligt.
Ibland känns det som om jag inte
ens kan njuta av musik längre.
Som om jag inte längre känner
för musik, inte ens lyssnar.
Bara låter ljudet gå igenom ett
svart hål i mitt huvud.
Som om jag sätter på musik
bara för att jag måste, som om
jag inte vill utan tvingar mig själv
att försöka förstå och uppskatta.
Som ett barn, tvingat till aktiviteter.

2011-05-20T12:04:00.002+02:00

Jag tänker inte.
Jag vägrar.
Allt vore för gäves då.
Jag är inte alls nyfiken på hur
livet utvecklat sig för dom,
jag flydde för länge sedan och
jag svor vid mitt liv på att
aldrig någonsin återvända.
Vi vet redan exakt var vi har varandra.
Skillnaden är att mitt beteende inte innefattar
att låtsas som om jag är vän med alla.
Som om alla människor går ihop.
Jag må ha pressats tillbaka in i buren,
för det är en bur om än en större sådan,
men tänker hålla mig på avstånd till dess
att jag har råd med borgen.
Tills dess finnes jag i en tillfällig
tillflyktsort.

3:e den 2:e

2011-04-02T14:11:00.004+02:00

Jag trodde nog aldrig
pa allt det som sades
om mig och min gava.
Nu har jag forsummat
alltsammans jag larde
och alla omkring mig
har glomt bort pa grund av
att jag skulle soka nat nytt.
Jag vet inte varfor.
Jag skulle vall finna
nanting som jag saknat
men av distansering
sa ser man en helhet
och spickor som skramde
mitt vett och forstand ter
sig bara som svarta sma streck.
Nu slosar jag bort allt
det dar som jag trodde
att jag skulle finna
men visst hade med i
min rygg och ett hjarta
som helt missuppfattat
vad som ar av vikt nar
mitt enda behov ar en hand.

mlakpsk

2011-04-02T14:01:00.003+02:00

suddiga ogat
nariga handen
bulliga skjortan
oeroverliga benan
inlasta fingrarna
bedovade munnen
tomma fickan
obesokta begravningen
ouppfyllda onskningen
felaktiga valet
missriktade saknaden
hariga hakan
uttrakade orat.

I ett annat land.

2011-04-02T12:47:00.005+02:00

I ett annat land finns
det massor av sand och
en massa losa manniskorband
som gar av sa latt.
Vinet flodar. Och det hjalper
och det dodar all inspiration
och viljan att vilja
gora nagonting annat an att
sitta pa bankar av tra och
titta pa dom som ar med
och gor samma sak.
Dom dar som slar folje
nagra meter pa livets langa
promenadstig. Vad dom heter
vet jag inte, kanske gar
dom alla under namnet
Peter, det spelar ju liksom ingen
roll for vi ar bara framlingar
pa stranden som spelar fotboll,
trots att jag hatar sport, och
vi ses aldrig mer efter
imorgon.
Distans. Distans nar vi pa
latsas kastar oss in i dans med
varandra och ser det som en
chans att fa leka mamma, pappa....
kondom, forhoppningsvis, och kanske
kanske far kanna en liten
gnutta latsaskarlek. Om inte annat har
man ju i alla fall fatt
mutta. Eller?
Jag drommer ju om att man
ska alska varandra. Fast da maste
man ju vandra efter andra och
det kanske blir jobbigt om hon
var en san som bara ville
ligga.
I ett annat land kan man ibland
sakna att halla en valbekant
hand i sin. Hora en valbekant
rost som vet hur det ar nar
det borjar bli host. Nan som ger
trost nar man saknar och
viskar
Vi ses nar vi vaknar.

Ni och jag

2011-03-02T10:54:00.004+01:00

Jag vet inte riktigt varför
men det känns konstigt
och obehagligt att våra
liv för tillfället
inte utspelar sig på
samma plats.
Att ni gör saker,
att jag gör saker.
Att vi utvecklas,
påverkas och förnyas.
Att vi ska glömma bort.
Få för oss att det från
början bara var en
kort stund av saknad,
ömsesidig förståelse
som drabbar alla ensamma
människor nu och då.
Att det lika gärna kunnat
vara en man i en kö,
kassörskan på McDonalds
nån man råkade gå in i
och ville hjälpa att plocka
upp och så råkar man
röra vid varandras själar.
Det finns så många själar
att röra vid.
Jag vill ta små fragment,
lyckliga stunder då
vi betydde allt
till hundra procent för
ni är så viktiga och
jag räds att tappa igen.

Utanförkroppenliv

2010-10-21T22:45:00.002+02:00

Det känns som om jag långsamt håller på
att förlora medvetandet.
Som om varje sekund är en lång väntan
på gryningen.
Som att jag finner mig själv
med fulla händer
och inte kan relatera
bakåt.
Som om ingenting betyder någonting.
Som om någonting betyder ingenting.
Som om det alltid är första gången,
även om jag kan saker och ting
reflexmässigt.
Ibland ser jag mig själv på tunnelbanan
eller på kulturhuset.
Jag känner inte igen mig själv.
Ibland kanske jag säger saker och senare
funderar över varför
jag sa så där.
Jag tittar i album och ser kopplingar
och tänker
att det i alla fall inte är mitt fel.
Vi är ju så där allihop.
Lotten drogs för länge sedan
och vi vann väl dårskap.
Utanförkroppenliv och jag får knyta fast
mig i marken för att inte
tappa bort mig,
som om jag konstant
svävar bakom min kropp.
Och jag säger
Aha, nu förstår jag!
fast det gör jag säkert inte.
Även om jag vill.

Eluvium

2010-08-23T12:44:00.003+02:00

Jag har hört
någonstans
att man ska dricka vatten
innan man dyker
för att jämna ut trycket
på något vis.
Av samma anledning
kan det vara skönt
att ta en promenad
genom staden
då och då
till musik och låtsas
att det är film.

ett getingbo.

2010-08-17T13:45:00.003+02:00

Mattor

2010-08-12T17:29:00.003+02:00

Ibland kan man städa sitt rum
efter hundra år.
Under alla mattor,
alla miljoner plastpåsar,
den stora väskan,
böcker man kastat i vrede,
alla lösa papper,
tiotusen citerade ord,
kläder, både sådana
man bara kastat av sig
och sådana man efter tvätt
icke orkat sortera,
alla koppar,
både dina och mina,
med olika sorters thé,
alla försök till inredning,
allt krossat gips,
femtio miljarder osynliga mikroorganismer,
fann jag mitt minne,
mitt förstånd,
min hjärna
mina organ.
Och era.

OMOMOMOMOMOMOMMSSSSAD

2010-08-02T13:44:00.002+02:00

OM OCH OM OCH OM OCH...

hoasjkosoks

2010-08-02T13:43:00.000+02:00

OM OCH OM OCH OM OCH....

När det börjar

2010-08-02T09:41:00.003+02:00

Man ler.
Man stänger dörren.
Man ler inte.
Och man märker det i kroppen.
Man räds konspirationer.
Man konspirerar.
Och när den sista låten
klingar ut
så har man bara sig själv.

"Jag ska vara med mig
ända tills jag dör."

Able Abel - Benjamin

2010-08-01T16:07:00.003+02:00

Oh, Benjamin.
You're working so hard again.
Working so hard again.
You paint on the wall.
Oh, Benjamin.
Why can't we be friends again?
Well I guess this comes easy when
summer turns
to fall.

I've been so bad I know
but I didn't mean a thing.
Screw up some times I know
and I guess that I deserve it all
so please, come on shoot me Benjamin.

'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie and I lie lie lie lie lie lie
all the time.
'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie
and I lie lie, I fucking lie
all the time.

Oh, Benjamin
some people don't count to ten,
crawl into a corner and
throw up for a day.
No, Benjamin
please let me be more like them.
Let's make a mistake and then
we'll just walk
away.

I've been so bad I know
but I didn't mean a thing.
Screw up some times I know
and I guess that I deserve it all
so please come on shoot me Benjamin.

'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie and I lie lie lie lie lie lie.
All the time.
'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie
and I lie lie I, fucking lie
all the time.

Pangibyggethahahaahoppsansaaa

2010-07-30T11:51:00.004+02:00

Pang
säger jag ibland då det smäller
för att visa människor
runt omkring mig
att jag reagerar
och förstår min omvärld.
Fast det kan ju lika gärna
vara ett jävla påhitt,
en, av mitt sinne,
påhittad impuls
som har för uppgift
att lugna mig i stunder
då jag tvivlar på filosofi.
Då fingret ter sig mindre
än en liten tändsticka
och glipan mellan bordsskivor
är en konstpaus.

klosder

2010-07-23T01:50:00.003+02:00

Jag har ingen hals.
Därav tolkas jag analogt.
Från och med söndag
ska jag vara ironman.

Halva tonsteg
kommer bli min död.
Visor från byggden
kommer blir min undergång.

Missade indien
i parken där ni var.
Och jag ljög
fast inte på riktigt.

Och fast timman
är samma som minuten
vet jag
absolut ingenting.

Jag har ställt
min lypsyl
upp och ned
kanske för att snåla.

Jag önskar mig
snabbare fingrar
så att människor kan tro
att jag förstår någonting.

Jag är ensam
här i lägenheten.
Slipper spöken
och vågar nyttja.

Många människor
frågar mig varsamt
var mina händer tagit vägen
fast jag inte vet.

Sällskapsspel
är ett ironiskt ord
som jag tänker på
med viss nostalgi.

Välkomna
till mitt hem
där allt är plasma
och koraler.

Jag är så feg
att jag undabeder
eventuella gratulationer.
Utan bemärkelsedag.

Det räcker ju
att man altererar.
Det är allt som behövs
för att jag ska skratta.

Föörband

2010-07-18T23:36:00.004+02:00

Ibland vill jag
fuska mig till vinst
i vadet jag har
med världen,
och där med förlora
precis som jag sa.

Ibland vill jag
att ni ska umgås
med varandra
och vända på gravstenar
så att namnen där på
går i glömska.

Ibland vill jag
att ni släpper en tavla
som krossas mot golv
och avslöjar ett kvitto
från förra hösten
och att ni inte ska förstå.

Ibland vill jag
inte jobba på cirkus,
slippa oroligt agera
hellre bara sitta
och skrattandes applådera
åt någon som faller
utan nät.

Ibland vill jag
inte vara där uppe
i motsatsen
till den ärvda ideologin,
det gör nämligen så ont
att falla.

och jag har inte åkt än

2010-07-11T13:14:00.005+02:00

08:18

i en trasig sovsäck

som inte längre

fyller någon funktion.

Jag kan inte prata på flera år.

Allt som bara är uppenbart

underbart då.

Det står en katt i hörnet

som bollar med min nacke

och skrattar koncentrerat

åt likadana siffror på golvet

och vad man säger om sådant.

Någon byter plats.

Kastar om och vänder upp och ned

på lampkronan

och flyttar mig,

helt logiskt,

ned på marken.

Tre dagars regn över Åmål

2010-07-07T15:04:00.003+02:00

Dricker pulverkaffe som sig bör i denna stad.
I detta hus.
Lyssnar på musiken och hoppas hoppas
att jag har lärt mig någonting.
Men det är så svårt när man enbart lever
för impulser och när man var samma.
Äter skumbananer och känner
lycka i kroppen.
Faller på knä i sanden och tackar med tårar.
För livet.
För föda.
För att jag över huvud taget finns kvar.
Jag ropar över jorden att jag är en son
och myser över svaret.

Plötsligt umgås man med gamla människor
och HELT plötsligt trivs man lite med det,
även om man inte gjort det sen flera år
tillbaka.
Till och med dom verkar trivas med det.
Men det är som han sa,
och hade rätt trots att vi tyckte
att han var pretantiös och klyschig;
Vi växte upp.
Vi kom bort ett tag
och återfann oss själva
så som vi önskat att vi varit.
Skrev varsin uppföljare.

Och drömskt är man vaken om natten.
Och lyssnar
till det där svaret man mös över.
Och sträcker sin arm tvärs över sverige.
Och somnar i någons hand.

proso

2010-07-07T13:13:00.003+02:00

Ibland googlar jag på mitt
efternamn och låtsas
att jag har en massa släktingar
för att känna lite tillhörighet.

Silent City

2010-06-24T13:51:00.002+02:00

Nyser så hårt jag kan.

Kanske följer nån skit med ut.

Känslor och så vidare.

Nej till betyg i låg/mellanstadiet!

2010-06-08T00:24:00.005+02:00

Jag hittade precis en blyertspenna.
På pennan finns en lapp fasttejpad.
På lappen står mitt namn.
Andreas H.
Jag misstänker att jag fick den under lågstadiet,
det vill säga 96'-97' nån gång.
Jag har för mig att vi tejpade våra namn på pennorna då.
Det går visserligen inte att bevisa att det är min
allra första penna, men det är en av dom i alla fall.
Det är jag säker på.

Det är en orange, ganska kort penna.
Lite mer än hälften är använd.
Eller nedvässad för den delen, vässa pennor är ju kul.
Kanske har jag alltid varit mer noga med
att ha en välvässad penna
än vad jag förmedlar med den?
Om den nu är nedvässad vill säga.
Jag minns att vi hade dagböcker i skolan på den tiden
där vi skulle beskriva vad vi gjort under dagen
samt rita en trevlig bild till.
Därpå skulle våra klassföreståndare pryda inlägget
med en liten kommentar.
"Det var väl en trevlig dag"
eller kanske "Oj, vad mycket du hunnit med".
Jag minns särskillt en kommentar jag fick.

"Rita finare".

Jag har aldrig riktigt förstått hur man kunde skriva så
till ett barn på sju- åtta år
som givetvis tycker att det han målat är jättefint,
även om det kanske inte syns att det är en häst
eller en bil eller en resa till Skåne,
för oavsett vad han tycker,
han som bara är ett barn,
eller vad mamma och pappa säger,
som alltid säger snälla saker,
så är det ju i hans värld fröken som vet bäst.
Vad som är fint, vad som är bra, vad som är rätt.
Och vad som inte är det.
För en fröken jobbar ju faktiskt på en skola
och har som uppgift att lära en saker,
och då kan väl inte en fröken ha fel?

Och då är det kanske inte så konstigt
att man sedan ständigt ställer sig frågan
om det man gör faktiskt duger.
Att man vässar sin penna
tills det ingen penna finns kvar
i hopp om att det är den
som är felet.

viño

2010-04-20T01:15:00.002+02:00

När man funderar över om man verkligen
är sig själv.
När man ångrar allt som just trillade
ur munnen.
När man tittar fram och tillbaka,
fram och tillbaka
och jämför.
När man tycker att horisonten
liksom vänts upp och ned
är det skönt att det i alla fall
finns någon som inte ännu
har tröttnat.

Pretto niceguy

2010-04-19T23:24:00.002+02:00

Vet egentligen inte varför jag satte mig här.
Sökandes efter svar tog jag vägen jag brukar.
Men du finns ju faktiskt inte.

11:11
22:22

och jag hoppas det stämmer!

2010-03-08T11:23:00.005+01:00

Väx, hatt! Väx, hatt!

2010-03-05T00:34:00.002+01:00

Drar datorn lite närmre balkongen
för att kunna njuta av upplevelsen
att vara omgiven av musiken i lurar
och samtidigt ta en cigarett
i den stilla, vita natten på Oppundavägen.

Folk

2010-02-14T14:05:00.001+01:00

Plötslig slår det mig
att jag under den gånga timmen
enbart stirrat uppåt

The Story Of An Artist

Ingenting jag gör blir bra i mina öron.

2010-02-02T22:47:00.003+01:00

Sitter krökt med hakan mot gitarren.
Den utan Dsträng och stämskruv.
Den som jag allt som oftast skyller på
när livet är tomt och orden få.
Tristessen är så total att månadens lycka
är tjugo stycken gratis sportlunch
utgångna igår.
Låtsas att dom är goda.
Äter tills jag tröttnar.
Hoppas att jag spyr i morgon.
Då kan jag låtsas att jag spyr av tristess.

It'll never be the same actually.

2010-01-13T10:21:00.003+01:00

Flygplan.
Flyger över
min lägenhet
hela natten.
Håller mig vaken.
Destination
Indien
Australien
Island
Kambodja.
Håller mig vaken.
hela natten.

aegis

2010-01-11T15:18:00.001+01:00

-Kom igen nu, ryck upp dig.

- Nej, jag vill inte.

053210381

2010-01-11T15:11:00.001+01:00

Plötsligt så förasdmaködvkösdkvsödjvsködjvpkjsdv
jag vill hem och ligga där
och önska att ingenting har hänt

Jag har letat hela dagen

2009-12-28T18:48:00.002+01:00

Det är som att jag förlorat hela mig.
Allt som en gång var jag är helt borta.
Jag har tappat all känsla, all smak
och skaparlusten jag en gång hade
är som bortblåst.
Jag kan liksom inte höra längre.
Inte se heller.
Det är som att jag vuxit ifrån
det enda som en gång betydde någonting
för mig.
Jag mår illa.
Vem fan ska jag vara då?
Vem fan har jag blivit?
En arbetare.
En sån där som går hem och lägger sig.
Det äcklar mig verkligen.
Hoppas våren kan rädda mig,
annars vet jag inte vad som ska hända.

Goder Afton!

2009-12-23T20:05:00.003+01:00

Här nedan följer årets julspellistor.
För alla smaker, nästan.

IndieXmas
American CountryXmas
JewXmas
Movie/Epic/MusicalXmas
Coca ColaXmas
JazzyXmas
Arian JalalXmas
ClassicXmas
VidrigXmas
HipHopXmas

Merry Christmas!

2009-12-19T12:04:00.000+01:00

Låtom oss bli materiella ting i varandras hufvuden.
En del av furnituren.

Julrim på mitt vis

2009-12-17T21:46:00.004+01:00

Här sitter vi nu, en och en
i vår egen lilla värld för att
sen när vi går av aldrig ses igen.
Visst är det skönt att vara
privat i Guds egen lilla tunnelbaneskara
när en medmänniska bara
vädjar om en krona och en god jul
och vi bevara vår stolthet
genom att inte ens svara.
Genom att inte ens för en sekund
tänka på denna av livets alla grymmheter
nedslagna änka som i kylan
förgås utan julskinka och gravlaxsås
och stjärnorna på himmelen
de blänka.
Som någonstans minns en varm jul
men eftersom hon inte finns
ser vi inte hennes frusna tårar
när hon röker sin sista prince
på perrongen.
Medan du med glädje och lust
stoppar i dig korvar och syltor
är det någon som inte orkar längre
och hoppar,
någon som tröttnat på att suga
rikemannssnoppar.
Så snälla tänk på henne
när ni hämningslöst mellandagsshoppar
och ser den tindrande 25kronorsstjärnan
i svenska
platsgranstoppar.

Ytlighetens födelseort

2009-12-16T21:07:00.005+01:00

Den femte sonaten spelas i huvudet.
Brevid mig på bänken ligger en roman
om en drömmare, som jag själv,
och under naglarna någonting svart.
Det svarta kommer från en saga om
en man som älskade världen och gjorde
allt för att gå människor till mötes.
Men det är bara en saga mina barn
och sagor är icke att förväxla med verklighet,
som i detta fall går i en helt annan rikting.
Lungan full av svarta korpar som vill ut, ut, ut
och prata igenom sina problem
och snedvridna syner på kärlek och sex och livet
är ett skådespel som jag tvingas ta del av
le, skratta, ragga, duscha, raka mitt
ansiktshår fast jag egentligen inte
ORKAR!!
fast jag egentligen inte
BRYR MIG ALLS!!
Och om jag lät hela jag gro igen,
om jag gömde mig bakom vilt växande botanik
skulle du då dränka dig i en brunn
för att se vad som fanns att finna på botten?
Om jag bara var jag på nåt vis,
det som fanns kvar,
skulle du då krossa allt jävla glas
och dansa dig blodig med mig
som kavaljer?
Skulle du kyssa en ful,
men ganska snäll,
ankunge framför
en elak svan?

2009-11-26T15:00:00.008+01:00

Min farmors bror, Gunnar Ehne, var en folkkär poet

från Värmland. Född i Gävle och uppvuxen i Ransäter,

vilket jag tycker är roligt eftersom jag har pluggat där.

Senare i livet bosatte han sig i Östmark norr om Torsby.

Han skrev på folkmål och diktade om livet på landet,

om kärleken till naturen och om livets mysterier.

Tyvärr fick jag aldrig chansen att lära känna honom,

jag träffade honom bara två gånger på släktträffar
vad jag vet och då var jag ganska liten. Det känns rätt

typiskt att när man faktiskt har EN person i släkten

som delar ens intressen (jag är VÄLDIGT olik den sidan)
så hinner den personen försvinna innan man ens

upptäckt att man är intresserad.

Tänk vad man kunnat lära sig!

Tänkte i alla fall lägga upp en dikt skriven av Gunnar.

Den heter Kvällsböna.

Har du nôn skog i din himmel, du Gud.
Te gå i en finen kväll.

En tocken där gammel skog, du vet mä smörsôpp å kantarell.

Vi hörd fôll om gröna änger, om söer mä vita ull.

Musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.
Men ja skull nock int trives mä då där , du Gud.
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter så fint på nô vis,du Gud
å ja ä int tocken klädd.

Kanske du tycker ja tarjer å fråger,

men dä här ä noga för mej.
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger

ska ja ta't sôm dä ôpp när dej.
Men har du en skog i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet

å ly på en bäck å på fôggelsång, när dej i all evighet.

Benni Hemm Hemm

2009-11-26T14:23:00.004+01:00

Jag finner bra musik igen!

Benni Hemm Hemm

Mysig isländsk indiepop. Lite udda taktarter och

grymma kompositioner med blås gör att jag

gillar det som bara den!

Här ovan finner ni skivan Kajak där jag även lagt

till en version på låten Aldrei, en duett med Jens Lekman.

Den 11 november 1976.

2009-11-11T12:33:00.003+01:00

Jag försöker skapa musik, men det vill sig inte.
Jag hatar den stora spärren som ligger för
och täpper till min skaparådra.
Jag förstår verkligen inte varför det bara inte
kan få flöda ut som det en gång gjorde.
Jag tänker så himla mycket på vad jag gör
och det hindrar. Även om jag inte
vill tänka alls utan bara låta hämningslöst
så går det inte att slappna av. Hela tiden
ligger nån slags press och tanke om att det
ska bli bra, inte att det ska ge utlopp för
någonting.
Jag får göra som han.
Lägga av helt att lyssna på andras musik
och enbart koncentrera mig på min egen.
Det konstiga är att jag inte är speciellt duktig
på något instrument,
men jag tycker om att skapa musik.
Kul liv att stå brevid scenen på en jazzkonsert.
-Och nu ska vi spela en låt till som Andreas Henningson
har skrivit men är alldeles för dålig för att spela.
Det vore något det.
Kanske ska man lägga om helt och enbart producera
klassisk musik/filmmusik. Det kan jag ingenting om
och det är helt perfekt. Då kan jag skapa min egen
genre.

Ibland får man jobba.
Ibland får man pengar.
Ibland får man svälta i månader två.
Jag längtar till januari
då kanske jag kan leva som vanligt.

Saker att göra om natten

2009-11-08T02:03:00.005+01:00

Pancakes Pärlemorblåa Paradmask

- Pancake! Pancake!! protesterade periodarpäronen.
Pubertetspojken Pancake propagerade på påskafton
på proletarpartiets privata påskparad.
På pannan passade periodarpappans präktiga
paradmask precis.
- Perfekt! pussades Pancake på portugisiska.
Periodarpäronen pyrde.
Pancake promenerade på pastrami.
På plats passade problem på.
Påhopp, prassel, pekande på pojken.
- Prolletär?! Pyttsan! Pancakes paradmask
påstås pajja pissmånga proletäriska
påskparadsparagrafer! Pärlemorblå paradmask
passar penis på proletärernas påskparad!
Pubertetspojken pallrade pinsamt på.
Periodarpäronen personifierade prygel på pungen.
Pancake prövade prisa påven.
Prästen personifierade pedofili.
Pancake pundade painkillers på parkbänkar.
Perrongen passade pancakes problem.
Piteåtåg pajjade pancakes person på påskdagen.
Parantes.

Buddah don't cry

2009-10-26T22:49:00.005+01:00

Jag borstar mina tänder
så långsamt jag kan
för det läste jag någonstans
att man ska.
Att man ska koncentrera sig på
att inte hamna i någon
slags automatik för
att undvika att plötsligt
en dag vakna upp i
panik och fråga sig själv varför
den ena dagen
är den andre lik.
Varför jag jobbar, äter, sover,
skrattar, knullar och aldrig
frågar mig själv just
varför, varför har jag
blivit en vardag
åt någon
annan.
Var mitt öde enbart att halka
till i kön och råka skalla
någon i pannan och sedan
stå där i ett försök att
rättfärdiga mig
själv och berätta all jag
kan om KoffiAnnan och andra
fina saker som bra människor
förväntas kunna
allt om.
Fast egentligen vet jag
inte ett dugg mer än att jag är
litet hungrig och behöver klippa
mig för min lugg växer
ju som den vill och när jag
dricker kaffe doppas den
i min mugg och det blir
så äckligt med kaffe
i håret och hår
i kaffet.
Sånt vet jag.
Sänt tänker jag på när jag
väntar på att det
ska bli dag på att
jag ska få gå upp och äta
frukost och ta på mig
mitt låtsas behag för kanske
får jag vara med.
Kanske får jag vara med i ert
"fräna människor i stockholms lag"
och gå runt
i glasögon och spela
svår och lyssna på indiepop i gamla
kläder i alla fall tills
det blir vår för då
blir vi några andra och anammar
det som är nytt för i år.
Åh, det känns
som igår den tiden då jag
var sorglös. Då vi
gick tillsammans ni
och jag och småfrös,
fram och tillbaka och offrade
hälsan och rös av varandras
glädje och inlevelse.
Sen gick vi till nån
plats och mös med vin
och fina ord.
Lyckans gäster vi dukat
bord som var världen vi satt
mitt i tillsammans.
Nu är vi tre var av två
är nya och en är hemma
och skriver på natten
för att skrämma slag
och visa hur man inte
ska vara.
Ett jävla dilemma
när man ångrar sig.
När man träder fram
i ljus och sjunger
en sång nån skrev om
en dröm och en hund
och en katt och oskrivna
brev och man undrar
hur blev det så här och ingen
kan svara för världen
är så underbart medvetet skev.
Så man knuffas undan och beordras
att akta
sig för folk har bråttom till
möten och pengar och döden
och du borstar alldeles
för sakta.

Jag finner så fina saker om natten!

2009-10-23T01:07:00.005+02:00

Muminröster fann jag nyss!
Helt fantastiskt bra och vacker skiva
baserad på Mumintrollen med bl.a.
Mika Pohjala och Johanna Grüssner.
Nordisk jazz/folkmusik blandas med
Tove Janssons texter.

Favoritspår efter att ha
lyssnat i ca. 10 minuter:

Stora Äppelsången
Muminmammans Visa
Misans Klagolåt
Alla små djur slår rosett på sin svans

Sysselsättning!

2009-10-23T00:30:00.004+02:00

Jag har fått jobb!
Från och med igår jobbar jag som timvikarie

inom hemtjänsten på söder,

närmare bestämt inom söders specialteam.

Mycket trevligt må jag säga!
Mycket cykel och mycket tappa bort sig

och inte hitta.

Mycket trevliga människor!
Mycket jobba kväll, fram till kl. 23.
Jag tror minnsan att jag kommer trivas bra!

fin musik

Tablatime!

2009-10-18T18:30:00.005+02:00

Jag ämnar förvandla mig till en kort man

med mustach och turban.
Nej, jag bara skojar.
Det beror på att jag är glad,

vilket i sin tur beror på att jag precis funnit

glädje i livet.
Jag har införskaffat ett vackert och magiskt

musikinstrument som fått mig

att känna fred i bröstet.
Jag har köpt tablas och är helt lydisk,

och då menar jag skalan som ju ofta skapar

en stämning vi alla vill leva i.
Dom anlände för två dagar sedan med beas pojkvän

Anders som instruerade det han mindes.
När jag spelar känner jag lycka.

Dock gör det litet ont i fingrar och ben

då man måste sitta som en skräddare
(eller tablaspelare) d.v.s. med benen

i kors på golvet, förslagsvis på en kudde
eller en vacker matta.

Här är min hörna.

Så här kan det se ut när man sitter bakom sina tablas.

2009-10-07T15:40:00.003+02:00

Jag har inte så mycket självdiciplin.
Ställt klockan på nio flera dagar i rad
men snoozar till halv tolv.
Jag kan väl inte hjälpa att jag drömmer
så spännande saker att mitt liv känns
alldeles blekt och värdelöst i jämförelse.

Hittade tillbaka till Dungen nyss.
Får se hur länge det håller,
jag har en tendens att tröttna på dom
efter ett tag.

2009-10-04T23:13:00.003+02:00

Jag är en härmapa.
Här är Något att mysa till/trösta sig med under denna årstiden.
Hade velat ha med Bonnie Prince Billy,
kanske har han valt något annat.

Höstsjukan

2009-09-28T19:22:00.005+02:00

Jag har en konstig känsla inom mig.
En känsla jag känner igen.
Jag har haft den förut men aldrig kunnat tolka
vad den betyder.
Jag känner mig liksom varm
och när jag går ut känns de som om jag fortfarande
är inomhus, i ett rum.
Jag relaterar det till tända ljus
och känslan av att komma hem
och känna sig omtyckt men jag är inte säker på
om det är en behaglig känsla eller inte,
och det är just det som är så konstigt.
Allt känns jättemysigt och det känns
som jag borde vara glad,
vilket jag är samtidigt som jag är nere för något.
Samtidigt känner jag mig hyfsat likgiltlig
till det mesta,
ett fysiskt uttryck skulle nog vara en axelryckning.
Misstankarna går kring hösten
och att mörkret faller.
Det hjälper verkligen inte att vara arbetslös
och att bli sviken av någon man litat på
så otroligt mycket och kännt igen sig själv i
och verkligen trott att man
varit soulmates och trott att
"du förstår mig! du förstår min
ensamhet ty du har varit där!"

Det kan också bero på att jag besökte
Geijerskolan i helgen.
Jag saknar det så.
Saknar allt folk, all gemenskap och framför allt
känslan av att vara omtyckt.
All närhet, alla kramar man fick varje dag.
Saknar att vara bakfull tillsammans.
Att aldrig behöva känna sig ensam om kvällen,
i alla fall fysiskt.
Alla långa promenader, långa samtal om livet,
kärlek och drömmar.
Promenaden på två minuter till piscator,
eller en minut till ravinstugan,
under hösten och vintern när mörkret kommit.
Känslan av att komma in och gå ut, var det än var.

Jag vill promenera i en famn och prata lite.
Men jag vet inte i vems.

Nu är hösten kommen, nu är hösten här.

2009-09-23T10:50:00.003+02:00

Jag kan väldigt lite om saker och ting.
Inte särskillt allmänbildad.
Inga åsikter om världen, politik.
Men jag kan känna, se och höra skönhet i saker
som väldigt få kan.
Jag kan njuta, rysa, gråta av konst som många
antingen ratar som för svår
eller analyserar sönder.
Kanske får man inget jobb av det,
kanske är mitt öde att njuta till döds.

Pianodrömmar

2009-09-20T18:38:00.003+02:00

I morgon är det måndag.
Ny vecka.
Inte för mig.
För mig är det samma samma.
Vakna, äta, söka jobb, promenera.
Kanske åka in till 4sound och spela piano.
Saknar att ha ett piano i min närhet
som jag får spela på när jag vill.
Så där som jag gjort i två år.
Satt mig och skrivit ner alla tankar.
Läsa upp dom högt för mig själv
och låtsas att det är någon annans tankar och problem.
Känns lite bättre då.

Småstadshjälte

2009-09-18T14:33:00.002+02:00

Jag attraheras av engagerade människor.
Det har jag märkt den senaste tiden.
Människor som tycker saker är fel/rätt/konstigt
och vill göra någonting åt det.
Människor som har en åsikt.
Kanske är det för att jag själv har så lite åsikter om saker och ting
fast jag egentligen vill ha en åsikt om allt.
För att jag vet så otroligt lite om vår stora vida värld
och vill veta mer, vill veta allt.
Vill ha någonting att kämpa och slåss för.
Det enda jag har gjort är att rädda vänner
från att få stryk på fyllan eller bli anklagade
för att ha knarkat under högstadiet.
Det är ju alltid något, eller?

2009-09-17T20:36:00.002+02:00

Jag vill uppleva något vackert.
Se eller höra någonting som får mina knän att darra
och mitt hår att stå.
Då kan jag stå på håret istället för benen.
Det är inte lätt när man bara sitter innomhus.
Imorgon ska jag dricka vin och gå ut med Anton
och en av hans polare.
Får se om det blir något då.
http://open.spotify.com/track/2PEOnsQp6NC4M88A3QvK8Z

För att jag vet inte

2009-09-15T23:38:00.004+02:00

Jag ska vänta.
Jag ska hoppas.
Jag ska lyssna
på japanskt piano
och gråta så jävla hårt.
Där ingen ser.
Där ingen förstår.
Antagligen tros det inte om mig.
Antagligen är jag redan så jävla
tydlig i ögat som man kan bli.
Antagligen ömsesidigt.
Inget att göra säger han.
Inget att tänka säger hon.
Men jag måste.
För jag tycker så otroligt mycket om.
För att jag redan saknar så.
För att jag vet inte.
För att saker betyder för mycket
för att bara strunta i.
För att allt är på grund av mig.
Jag kan bara vänta
och tänka tänka tänka.

Your autumn scene

2009-09-14T16:57:00.003+02:00

Det är svårt att falla ihop och gråta

när man bor i kollektiv.
För ibland vill man det,

i alla fall jag.
Inte över någonting särkillt,

samtidigt över allting.

Sätta på fin musik

och bara ligga och gråta.
Av glädje och sorg

på samma gång.

Det är så befriande.

Tvång

2009-09-13T12:27:00.003+02:00

Idag ska jag skapa musik!
Jag SKA skapa musik!
Dricka 1000000 kaffe,

spela gitarr och sjunga

om vackra tröjor, hål

i fickan, sorgen över

döda fåglar och att ta

pianolektioner.

Kanske om annat också.

Hade varit skönt med ett piano

att spela på.

2009-09-08T23:12:00.000+02:00

Jag börjar bli fattig.
Drömmer om nätterna om mitt eget fördärv.
Att jag konsumerar och sedan inser
att jag just spenderat mina sista slantar.
Jag har åttahundra kronor kvar.
På dem skall jag leva i cirka arton dagar.

Den här morgonen kom jag på
en massa saker som jag ville göra.
Jag minns inte alls vad det var,
jag minns bara att jag
inte kunde göra dom just då.
Det var för tidigt.
Det kanske det är nu med.

I natt kom jag på en brygga.
När du tar av den ser du så väldigt vanlig ut.
Som en lärare, en tandläkare eller en missionär.
Jag är kär i din tröja.

2009-09-05T17:07:00.000+02:00

Det är svårt och jävligt deprimerande
när dom få saker man trodde att man kunde
här i livet
går skit och piss.

Musiken är död, helt död.
Fick en sista chans, tackade nej,
trodde att det skulle lösa sig.
Utan verktyg, utan fantasi
blev jag som fader, i pereferi.
Skriver stycken som bygger på stil
på fräna livet
på masker folk har
dagligen.
Om lyckan som inte finns.
Kanske bearbete pågår.

Arbetet som var det enda jag kunde
får jag nu veta dagligen
att jag ej duger till.
Slarvig, disträ och glömsk.
Förlåt förlåt förlåt.
Jag skäms till tusen
varje gång.
Små små fel som inte får begås.
Tur att alla andra är så bra,
för det påminns ju om
varannan minut.
Det är nog redan försent.
Du har din jävla bild som du
vägrar ändra på.
Är inte ideal.
Är inte lång, stark, klok som en snok.
Är inte kvinna.
Allt är tyvärr ditt fel,
men jag får bara säga
jaha, oj då, hoppsan, förlåt.

Så nu dricker jag vin.
Antingen skrattar jag
eller så gråter jag,
vi får se.

Whispers

2009-09-03T23:28:00.000+02:00

Triphop i stockholmsnatten.
Synd bara att det visuella är förort.
Hade varit mysigt med lite gatljus och bilsus.
Mer kaffe och en cigg.
En bubbla att sväva runt i och bara se på.
Stora lurar,

en på vardera sida om huvudet,
som smeker, kysser, tröstar.
En mössa jag aldrig annars skulle ha.
Ovetande och nyfiken.
Medveten och road av små, små problem.
Se på när allt stannar upp

och endast jag rör mig vidare

i nån sorts förutbestämd bana.
Rör mig mot dig där du kommer

mot mig

också du i en bubbla.

Ser upp mot varandra och skrattar till
i nån slags iver,
nån slags lättnad att äntligen få mötas

på riktigt.
Att äntligen få dra darrande händer

genom varandras regnvåta hår.

Att äntligen få se in i varandras

vackra ögon och tänka samma sak.

Äntligen få gråta, för det är ju

så underbart vackert.

Kyssa alla tårar på varandras kinder
när allt står helt stilla.

Vi är ju bara barn,

du och jag.

-Tänk på att du inte gör sådär.

2009-08-25T22:49:00.000+02:00

Just nu är det rätt så segt.
Jag är rätt så trött och arg.
Jag förväntas kunna saker, veta saker

som är helt omöjliga för mig att kunna eller veta.
Jag förväntas INTE kunna saker,

som är så otroligt självklara,

bara för att jag är en 21 årig kille

som antagligen ser rätt så slackig ut.
Jag förväntas kunna en människa

som jag kännt i två veckor utan och innan.
Jag får cyniska kommentarer och suckar.
Jag får ta klagomål för saker

som jag inte alls ansvarar för.
Folk ändrar sig utan att dom märker

och det är jag som har fel, annars blir det bråk.
Jag vet inte hur länge jag orkar säga

"jaha, oj, ok, ah visst,

aha då har jag fattat fel då".
Men jag måste för annars blir jag fattig,

vilket egentligen går helt emot mina principer.
Och jag hatar att göra så.

Det kanske blir bättre med tiden,
men just nu är jag jävligt trött på detta!

Nyfunnen rysning!

2009-08-24T21:48:00.000+02:00

Hittade just en fantastisk skiva:
Jazzanova - Of All The Things!
Fick mig att rysa många gånger om.
Underbara ackord, njutningsfulla stråkar och slick sång!
LYSSNA

http://open.spotify.com/user/heningbrening/playlist/15QOHMUxPNbNon4n2RmGTz

Musik upphittad

2009-08-24T00:31:00.001+02:00

Fann just musik jag sedan länge glömt bort.
Sånt gör i alla fall mig glad!

John Chin, en amerikansk jazzpianist som jag

fann på myspace i början av gymnasiet då jag började

intressera mig för jazz. Jag trollbands av

låten Blackout Conception. Riktigt bra skiva!
http://open.spotify.com/track/1isforBCu6d0ofM3FjHimR

Idag skulle jag gå ut.

2009-08-23T22:20:00.000+02:00

Idag skulle jag gå ut.
Så blev det inte.
Istället satt jag inne med Anton och Bea hela dagen.
Visserligen handlades det en sväng och sen några svängar ut på balkongen för en rök, men annars inne hela dagen.
Man blir så jävla trött av att sitta inne,
jag borde inte göra så mer.
Jag är ju en social grabb, vad gör jag innomhus?
Jag måste gå ut och träffa människor.
Fast jag är lite rädd för människor.
Dom kanske tycker jag är konstig eller
så kanske jag gör dom illa.
Fast jag vill ingen illa.
Nu låter jag som ett psyco.
I morgon ska jag kolla efter kläder för
jag har inte tvätt-tid föräns på torsdag.
Fin lösning eller hur?
Nu ska jag röka på balkongen,
sen kanske ut en sväng och lyssna på musik i luren.
Vara lite för mig själv.
Det är svårt att vara det när man delar lägenhet med folk,
ännu svårare när man delar rum
med någon.

Man får vara som man vill, bara man kan spela bas

2009-08-23T15:15:00.000+02:00

http://video.feber.se/art/163224/ibland_vet_man_inte_vad_man_sk/

Jättefin kille med hand för basen!

2009-08-23T01:28:00.001+02:00

Anton sover.
Bea sover.
Jag är hungrig, fast orkar inte äta.
Över lag.
I morgon sover vi ut.
I morgon tar jag mig ut.

American history X går på Tv4.

Jag har inte sett den.
Anton kollade och jag satt här.
Men jag tittade upp.
"See this?! It means Not Welcome!!"

Det gör ont att sitta vid Antons dator.
I ryggen.
Ingen ergonomi.

Somna till

2009-08-23T00:45:00.000+02:00

Jag har jobbat i 24,5 timmar
från igår till idag.
Det var märkligt, känns inte som det gått ett dygn.
Snarare en vanlig arbetsdag och en dag som försvann.
Det är pengar minus liv.
Ska hämta ut min skatteåterbäring på måndag.
I morgon har jag inga pengar kvar.
Jag tänkte bli full ikväll, men så blev det inte.

Vilket tråkigt liv jag verkar ha när jag läser
det jag skrivit.
Jag vill ha äventyr, det var ju liksom därför
jag kom hit.
Ge mig färger, ljus, groove, hastighet, toner, kärlek, plast, alkohol, höga höjder, knark, sex, kram o puss, föda, vin, grön, blå, vit, svart, röd, greenpeace, vilja, nyheter, kultur, utrymme, 60-70-80-90-00-tal, trådar, telefon, stryk, rök, fred, blickar, smek, konst, musik, fjällbrynt mjukost, bubblor, tankar, svåra ord, tårar, komedi, motsatser, adjektiv, verb, substantiv, bläck, inspiration, jack, insikt, iiiiiii, hår, syn, hörsel, smak, känsel, krig, långa nätter, korta stunder av tristess. Förståelse, acceptans, broderskap eller vad faan som helst.
Ett nackskott kanske.

Mazel Tov

2009-08-12T13:08:00.000+02:00

Det är den första dagen i mitt nya liv, antar jag.
Ett liv som jag inte känner, spännande ska det bli.

Äter mat och lyssnar på kletzmermusik i vardagsrummet i min nya bostad som jag delar med Lenin och Bea. Två skivor lingongrova utan smör, eftersom jag inte har så gott om pengar, men med leverpastej och nu pratar jag om maten och inte om mina "roomies".
I bakgrunden ljuder en galen klarrinett ur högtalaren, som tyvärr bara är just en och därför missas den högra delen av musiken.
Var nere och handlade mat på Ica förut och passade på att köpa mig ett SL-kort, så nu kan jag ta mig till mitt jobb också. Ica ligger en bit bort, man får gå kanske 12 minuter. I och för sig ligger en minilivs halvvägs till Ica men där har dom riktiga ockerpriser vilket inte passar en fattig man som jag själv så jag går hellre.
I alla fall tills jag fått lön.
Börjar jobba i morgon kl. 07:45! Så tidigt har jag inte gått upp sedan jag gick på geijerskolan och hade matvaktsvecka, men det ska nog gå bra. Ikväll ska jag åka och träffa personen som jag jobbar med, bekanta sig lite och så.

-In my world I can fly like the wind, I am free and I live for eternety.
Rigmor Gustafsson.

Vi sålde våran hemman

2009-08-11T02:02:00.000+02:00

Hej
Jag har bytt till blogspot för det har alla andra.
Jag härmas ibland.
Imorgon (idag) flyttar jag hemifrån. På riktigt.
Det är rätt läskigt och nervöst, men mest spännande.
Jag flyttar till Stockholm och jag hoppas på mycket.
Jag hoppas på att komma i kontakt med folk som vill spela samma musik som jag.
Jag hoppas på inrökta kaféer och mysiga vintagebutiker.
Jag hoppas på intellektuella vinkvällar, kanske mest på skoj.
Jag hoppas på att hitta vår pub i gamla stan där vi ska sitta varje fredag och leva.
Jag hoppas att jag trivs.

-Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma, sorglöst, när din aftontimma slår! Nya syner, gamla minnen strömma leende emot mig där jag går.
/Evert Taube