från Värmland. Född i Gävle och uppvuxen i Ransäter,
vilket jag tycker är roligt eftersom jag har pluggat där.
Senare i livet bosatte han sig i Östmark norr om Torsby.
Han skrev på folkmål och diktade om livet på landet,
om kärleken till naturen och om livets mysterier.
Tyvärr fick jag aldrig chansen att lära känna honom,
jag träffade honom bara två gånger på släktträffar
vad jag vet och då var jag ganska liten. Det känns rätt
vad jag vet och då var jag ganska liten. Det känns rätt
typiskt att när man faktiskt har EN person i släkten
som delar ens intressen (jag är VÄLDIGT olik den sidan)
så hinner den personen försvinna innan man ens
så hinner den personen försvinna innan man ens
upptäckt att man är intresserad.
Tänk vad man kunnat lära sig!
Tänkte i alla fall lägga upp en dikt skriven av Gunnar.
Den heter Kvällsböna.
Har du nôn skog i din himmel, du Gud.
Te gå i en finen kväll.
En tocken där gammel skog, du vet mä smörsôpp å kantarell.
Vi hörd fôll om gröna änger, om söer mä vita ull.
Musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.
Men ja skull nock int trives mä då där , du Gud.
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter så fint på nô vis,du Gud
å ja ä int tocken klädd.
Men ja skull nock int trives mä då där , du Gud.
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter så fint på nô vis,du Gud
å ja ä int tocken klädd.
Kanske du tycker ja tarjer å fråger,
men dä här ä noga för mej.
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta't sôm dä ôpp när dej.
Men har du en skog i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
Men har du en skog i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsång, när dej i all evighet.