Lara

Scensyn.
Snabbt som det snabbaste av ögon målas
en värld upp gång
på gång och gång på gång
suddas den ut.
Jag suddar ut den för den
stämmer inte med
verkligheten,
i mitt huvud springer vi in
i varandra, ramlar
och hör musik i örat. Du
ler precis som det var sagt
och skrattar genom näsan,
ett kort skratt mer som
ett ljud som betyder
nöjd.
Och jag säger "Hej,
du luktar gott" för så
var det sagt.
Bestämt här inne.
Vi dricker kaffe och jag
biter inte på mina naglar
en endaste gång, blir
inte yr en endaste gång.
Allt allt är så sjukt.
Vi är så stolta och vill
att alla ska se att vi
har det mysigast av
alla, alla i hela huset,
på hela gatan.
Och jag känner att
du inte tröttnar på mig. Att jag inte
säger saker, meningar som du
finner osammanhängande.
Jag måste gå för jag skulle
ju jobba egentligen och snabbt
som tusan bestämmer vi namnen på
våra fem barn.
Det är bäst att sudda ut
sånt där som man inte kan
låta bli att måla.
Eller hålla handen över
så att man inte ser.
För ibland går det inte
bort.