Jag har letat hela dagen

Det är som att jag förlorat hela mig.
Allt som en gång var jag är helt borta.
Jag har tappat all känsla, all smak
och skaparlusten jag en gång hade
är som bortblåst.
Jag kan liksom inte höra längre.
Inte se heller.
Det är som att jag vuxit ifrån
det enda som en gång betydde någonting
för mig.
Jag mår illa.
Vem fan ska jag vara då?
Vem fan har jag blivit?
En arbetare.
En sån där som går hem och lägger sig.
Det äcklar mig verkligen.
Hoppas våren kan rädda mig,
annars vet jag inte vad som ska hända.

Goder Afton!

Här nedan följer årets julspellistor.
För alla smaker, nästan.

IndieXmas
American CountryXmas
JewXmas
Movie/Epic/MusicalXmas
Coca ColaXmas
JazzyXmas
Arian JalalXmas
ClassicXmas
VidrigXmas
HipHopXmas

Merry Christmas!

Låtom oss bli materiella ting i varandras hufvuden.
En del av furnituren.

Julrim på mitt vis

Här sitter vi nu, en och en
i vår egen lilla värld för att
sen när vi går av aldrig ses igen.
Visst är det skönt att vara
privat i Guds egen lilla tunnelbaneskara
när en medmänniska bara
vädjar om en krona och en god jul
och vi bevara vår stolthet
genom att inte ens svara.
Genom att inte ens för en sekund
tänka på denna av livets alla grymmheter
nedslagna änka som i kylan
förgås utan julskinka och gravlaxsås
och stjärnorna på himmelen
de blänka.
Som någonstans minns en varm jul
men eftersom hon inte finns
ser vi inte hennes frusna tårar
när hon röker sin sista prince
på perrongen.
Medan du med glädje och lust
stoppar i dig korvar och syltor
är det någon som inte orkar längre
och hoppar,
någon som tröttnat på att suga
rikemannssnoppar.
Så snälla tänk på henne
när ni hämningslöst mellandagsshoppar
och ser den tindrande 25kronorsstjärnan
i svenska
platsgranstoppar.

Ytlighetens födelseort

Den femte sonaten spelas i huvudet.
Brevid mig på bänken ligger en roman
om en drömmare, som jag själv,
och under naglarna någonting svart.
Det svarta kommer från en saga om
en man som älskade världen och gjorde
allt för att gå människor till mötes.
Men det är bara en saga mina barn
och sagor är icke att förväxla med verklighet,
som i detta fall går i en helt annan rikting.
Lungan full av svarta korpar som vill ut, ut, ut
och prata igenom sina problem
och snedvridna syner på kärlek och sex och livet
är ett skådespel som jag tvingas ta del av
le, skratta, ragga, duscha, raka mitt
ansiktshår fast jag egentligen inte
ORKAR!!
fast jag egentligen inte
BRYR MIG ALLS!!
Och om jag lät hela jag gro igen,
om jag gömde mig bakom vilt växande botanik
skulle du då dränka dig i en brunn
för att se vad som fanns att finna på botten?
Om jag bara var jag på nåt vis,
det som fanns kvar,
skulle du då krossa allt jävla glas
och dansa dig blodig med mig
som kavaljer?
Skulle du kyssa en ful,
men ganska snäll,
ankunge framför
en elak svan?