Jag var en av er.

Men nu när ni ser mig hamnar huvuden sned.
Ni tar er rätt att berätta om allt jag gör som är fel.
Så jävla vänligt av er.
http://open.spotify.com/track/1QGTYTxgJhvlULj3zoZqqc

Who are you to decide?

När ordensmakenöratröstenfingrarkroppenkramar
förvandlas till någonting allt för konkret och utan känsla.
När bilden börjar ta form, idén man fick av vita kläder.
Jag kan inte skapa för min känsla är död.
Och ni försvinner bort från mig.
I mitt huvud och framför mina ögon.
Genom fingrarna, löses upp som en dröm om ett annat liv.
Snart är jag tillbaka.
Svidande morgonögon
dynet runt.
Aldrig mer en hand i solen.
Jag minns inte längre hur man gör
för när man inte orkar mer, flyr,
stänger av och söker skydd
mot allt det där hemska,
är det lätt hänt att man stänger av allt.
Det är lätt hänt.
Det är lätt hänt.
Och jag minns inte längre hur man gör.
Det är lätt hänt att tappa värderingar,
framför allt om sig själv,
när man om och om igen får bevis.
Du är inte den vi trodde.
Du gör saker vi inte trodde om dig.
Som du inte trodde.
Det kommer alltid vara jag.
Ni är de rationella,
jag går runt i en dimma och är yr.
Allt slår lika hårt nu,
när kärleken fruktats till döds
och jag har tappat min garde.

Hej livet, här är jag.

jag vill inte ta tag i mitt liv om du säger åt mig att göra det för du tycker nog att du har ett sånt fantastiskt liv och att du funnit dig själv och att jag också borde göra det fast jag vet att ett fantastiskt liv för mig utesluter all kontakt med dig för du vill att jag ska ta tag i mitt liv och jag vill inte ta tag i mitt liv om du säger åt mig att göra det.