Utanförkroppenliv

Det känns som om jag långsamt håller på
att förlora medvetandet.
Som om varje sekund är en lång väntan
på gryningen.
Som att jag finner mig själv
med fulla händer
och inte kan relatera
bakåt.
Som om ingenting betyder någonting.
Som om någonting betyder ingenting.
Som om det alltid är första gången,
även om jag kan saker och ting
reflexmässigt.
Ibland ser jag mig själv på tunnelbanan
eller på kulturhuset.
Jag känner inte igen mig själv.
Ibland kanske jag säger saker och senare
funderar över varför
jag sa så där.
Jag tittar i album och ser kopplingar
och tänker
att det i alla fall inte är mitt fel.
Vi är ju så där allihop.
Lotten drogs för länge sedan
och vi vann väl dårskap.
Utanförkroppenliv och jag får knyta fast
mig i marken för att inte
tappa bort mig,
som om jag konstant
svävar bakom min kropp.
Och jag säger
Aha, nu förstår jag!
fast det gör jag säkert inte.
Även om jag vill.

Eluvium

Jag har hört
någonstans
att man ska dricka vatten
innan man dyker
för att jämna ut trycket
på något vis.
Av samma anledning
kan det vara skönt
att ta en promenad
genom staden
då och då
till musik och låtsas
att det är film.

ett getingbo.

Mattor

Ibland kan man städa sitt rum
efter hundra år.
Under alla mattor,
alla miljoner plastpåsar,
den stora väskan,
böcker man kastat i vrede,
alla lösa papper,
tiotusen citerade ord,
kläder, både sådana
man bara kastat av sig
och sådana man efter tvätt
icke orkat sortera,
alla koppar,
både dina och mina,
med olika sorters thé,
alla försök till inredning,
allt krossat gips,
femtio miljarder osynliga mikroorganismer,
fann jag mitt minne,
mitt förstånd,
min hjärna
mina organ.
Och era.

OMOMOMOMOMOMOMMSSSSAD

OM OCH OM OCH OM OCH...

hoasjkosoks

OM OCH OM OCH OM OCH....

När det börjar

Man ler.
Man stänger dörren.
Man ler inte.
Och man märker det i kroppen.
Man räds konspirationer.
Man konspirerar.
Och när den sista låten
klingar ut
så har man bara sig själv.

"Jag ska vara med mig
ända tills jag dör."

Able Abel - Benjamin

Oh, Benjamin.
You're working so hard again.
Working so hard again.
You paint on the wall.
Oh, Benjamin.
Why can't we be friends again?
Well I guess this comes easy when
summer turns
to fall.

I've been so bad I know
but I didn't mean a thing.
Screw up some times I know
and I guess that I deserve it all
so please, come on shoot me Benjamin.

'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie and I lie lie lie lie lie lie
all the time.
'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie
and I lie lie, I fucking lie
all the time.

Oh, Benjamin
some people don't count to ten,
crawl into a corner and
throw up for a day.
No, Benjamin
please let me be more like them.
Let's make a mistake and then
we'll just walk
away.

I've been so bad I know
but I didn't mean a thing.
Screw up some times I know
and I guess that I deserve it all
so please come on shoot me Benjamin.

'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie and I lie lie lie lie lie lie.
All the time.
'Cause I lie and I lie and I lie lie lie
but only to myself you know.
Yes I lie and I lie
and I lie lie I, fucking lie
all the time.

Pangibyggethahahaahoppsansaaa

Pang
säger jag ibland då det smäller
för att visa människor
runt omkring mig
att jag reagerar
och förstår min omvärld.
Fast det kan ju lika gärna
vara ett jävla påhitt,
en, av mitt sinne,
påhittad impuls
som har för uppgift
att lugna mig i stunder
då jag tvivlar på filosofi.
Då fingret ter sig mindre
än en liten tändsticka
och glipan mellan bordsskivor
är en konstpaus.

klosder

Jag har ingen hals.
Därav tolkas jag analogt.
Från och med söndag
ska jag vara ironman.

Halva tonsteg
kommer bli min död.
Visor från byggden
kommer blir min undergång.

Missade indien
i parken där ni var.
Och jag ljög
fast inte på riktigt.

Och fast timman
är samma som minuten
vet jag
absolut ingenting.

Jag har ställt
min lypsyl
upp och ned
kanske för att snåla.

Jag önskar mig
snabbare fingrar
så att människor kan tro
att jag förstår någonting.

Jag är ensam
här i lägenheten.
Slipper spöken
och vågar nyttja.

Många människor
frågar mig varsamt
var mina händer tagit vägen
fast jag inte vet.

Sällskapsspel
är ett ironiskt ord
som jag tänker på
med viss nostalgi.

Välkomna
till mitt hem
där allt är plasma
och koraler.

Jag är så feg
att jag undabeder
eventuella gratulationer.
Utan bemärkelsedag.

Det räcker ju
att man altererar.
Det är allt som behövs
för att jag ska skratta.

Föörband

Ibland vill jag
fuska mig till vinst
i vadet jag har
med världen,
och där med förlora
precis som jag sa.

Ibland vill jag
att ni ska umgås
med varandra
och vända på gravstenar
så att namnen där på
går i glömska.

Ibland vill jag
att ni släpper en tavla
som krossas mot golv
och avslöjar ett kvitto
från förra hösten
och att ni inte ska förstå.

Ibland vill jag
inte jobba på cirkus,
slippa oroligt agera
hellre bara sitta
och skrattandes applådera
åt någon som faller
utan nät.

Ibland vill jag
inte vara där uppe
i motsatsen
till den ärvda ideologin,
det gör nämligen så ont
att falla.

och jag har inte åkt än

08:18

i en trasig sovsäck

som inte längre

fyller någon funktion.

Jag kan inte prata på flera år.

Allt som bara är uppenbart

underbart då.

Det står en katt i hörnet

som bollar med min nacke

och skrattar koncentrerat

åt likadana siffror på golvet

och vad man säger om sådant.

Någon byter plats.

Kastar om och vänder upp och ned

på lampkronan

och flyttar mig,

helt logiskt,

ned på marken.

Tre dagars regn över Åmål

Dricker pulverkaffe som sig bör i denna stad.
I detta hus.
Lyssnar på musiken och hoppas hoppas
att jag har lärt mig någonting.
Men det är så svårt när man enbart lever
för impulser och när man var samma.
Äter skumbananer och känner
lycka i kroppen.
Faller på knä i sanden och tackar med tårar.
För livet.
För föda.
För att jag över huvud taget finns kvar.
Jag ropar över jorden att jag är en son
och myser över svaret.

Plötsligt umgås man med gamla människor
och HELT plötsligt trivs man lite med det,
även om man inte gjort det sen flera år
tillbaka.
Till och med dom verkar trivas med det.
Men det är som han sa,
och hade rätt trots att vi tyckte
att han var pretantiös och klyschig;
Vi växte upp.
Vi kom bort ett tag
och återfann oss själva
så som vi önskat att vi varit.
Skrev varsin uppföljare.

Och drömskt är man vaken om natten.
Och lyssnar
till det där svaret man mös över.
Och sträcker sin arm tvärs över sverige.
Och somnar i någons hand.

proso

Ibland googlar jag på mitt
efternamn och låtsas
att jag har en massa släktingar
för att känna lite tillhörighet.

Silent City

Nyser så hårt jag kan.

Kanske följer nån skit med ut.

Känslor och så vidare.

Nej till betyg i låg/mellanstadiet!

Jag hittade precis en blyertspenna.
På pennan finns en lapp fasttejpad.
På lappen står mitt namn.
Andreas H.
Jag misstänker att jag fick den under lågstadiet,
det vill säga 96'-97' nån gång.
Jag har för mig att vi tejpade våra namn på pennorna då.
Det går visserligen inte att bevisa att det är min
allra första penna, men det är en av dom i alla fall.
Det är jag säker på.

Det är en orange, ganska kort penna.
Lite mer än hälften är använd.
Eller nedvässad för den delen, vässa pennor är ju kul.
Kanske har jag alltid varit mer noga med
att ha en välvässad penna
än vad jag förmedlar med den?
Om den nu är nedvässad vill säga.
Jag minns att vi hade dagböcker i skolan på den tiden
där vi skulle beskriva vad vi gjort under dagen
samt rita en trevlig bild till.
Därpå skulle våra klassföreståndare pryda inlägget
med en liten kommentar.
"Det var väl en trevlig dag"
eller kanske "Oj, vad mycket du hunnit med".
Jag minns särskillt en kommentar jag fick.

"Rita finare".

Jag har aldrig riktigt förstått hur man kunde skriva så
till ett barn på sju- åtta år
som givetvis tycker att det han målat är jättefint,
även om det kanske inte syns att det är en häst
eller en bil eller en resa till Skåne,
för oavsett vad han tycker,
han som bara är ett barn,
eller vad mamma och pappa säger,
som alltid säger snälla saker,
så är det ju i hans värld fröken som vet bäst.
Vad som är fint, vad som är bra, vad som är rätt.
Och vad som inte är det.
För en fröken jobbar ju faktiskt på en skola
och har som uppgift att lära en saker,
och då kan väl inte en fröken ha fel?

Och då är det kanske inte så konstigt
att man sedan ständigt ställer sig frågan
om det man gör faktiskt duger.
Att man vässar sin penna
tills det ingen penna finns kvar
i hopp om att det är den
som är felet.

viño

När man funderar över om man verkligen
är sig själv.
När man ångrar allt som just trillade
ur munnen.
När man tittar fram och tillbaka,
fram och tillbaka
och jämför.
När man tycker att horisonten
liksom vänts upp och ned
är det skönt att det i alla fall
finns någon som inte ännu
har tröttnat.

Pretto niceguy

Vet egentligen inte varför jag satte mig här.
Sökandes efter svar tog jag vägen jag brukar.
Men du finns ju faktiskt inte.

11:11
22:22

och jag hoppas det stämmer!

Väx, hatt! Väx, hatt!

Drar datorn lite närmre balkongen
för att kunna njuta av upplevelsen
att vara omgiven av musiken i lurar
och samtidigt ta en cigarett
i den stilla, vita natten på Oppundavägen.

Folk

Plötslig slår det mig
att jag under den gånga timmen
enbart stirrat uppåt

The Story Of An Artist

Ingenting jag gör blir bra i mina öron.

Sitter krökt med hakan mot gitarren.
Den utan Dsträng och stämskruv.
Den som jag allt som oftast skyller på
när livet är tomt och orden få.
Tristessen är så total att månadens lycka
är tjugo stycken gratis sportlunch
utgångna igår.
Låtsas att dom är goda.
Äter tills jag tröttnar.
Hoppas att jag spyr i morgon.
Då kan jag låtsas att jag spyr av tristess.

It'll never be the same actually.

Flygplan.
Flyger över
min lägenhet
hela natten.
Håller mig vaken.
Destination
Indien
Australien
Island
Kambodja.
Håller mig vaken.
hela natten.

aegis

-Kom igen nu, ryck upp dig.

- Nej, jag vill inte.

053210381

Plötsligt så förasdmaködvkösdkvsödjvsködjvpkjsdv
jag vill hem och ligga där
och önska att ingenting har hänt