i en trasig sovsäck
som inte längre
fyller någon funktion.
Jag kan inte prata på flera år.
Allt som bara är uppenbart
underbart då.
Det står en katt i hörnet
som bollar med min nacke
och skrattar koncentrerat
åt likadana siffror på golvet
och vad man säger om sådant.
Någon byter plats.
Kastar om och vänder upp och ned
på lampkronan
och flyttar mig,
helt logiskt,
ned på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar