3:e den 2:e

Jag trodde nog aldrig
pa allt det som sades
om mig och min gava.
Nu har jag forsummat
alltsammans jag larde
och alla omkring mig
har glomt bort pa grund av
att jag skulle soka nat nytt.
Jag vet inte varfor.
Jag skulle vall finna
nanting som jag saknat
men av distansering
sa ser man en helhet
och spickor som skramde
mitt vett och forstand ter
sig bara som svarta sma streck.
Nu slosar jag bort allt
det dar som jag trodde
att jag skulle finna
men visst hade med i
min rygg och ett hjarta
som helt missuppfattat
vad som ar av vikt nar
mitt enda behov ar en hand.

mlakpsk

suddiga ogat
nariga handen
bulliga skjortan
oeroverliga benan
inlasta fingrarna
bedovade munnen
tomma fickan
obesokta begravningen
ouppfyllda onskningen
felaktiga valet
missriktade saknaden
hariga hakan
uttrakade orat.

I ett annat land.

I ett annat land finns
det massor av sand och
en massa losa manniskorband
som gar av sa latt.
Vinet flodar. Och det hjalper
och det dodar all inspiration
och viljan att vilja
gora nagonting annat an att
sitta pa bankar av tra och
titta pa dom som ar med
och gor samma sak.
Dom dar som slar folje
nagra meter pa livets langa
promenadstig. Vad dom heter
vet jag inte, kanske gar
dom alla under namnet
Peter, det spelar ju liksom ingen
roll for vi ar bara framlingar
pa stranden som spelar fotboll,
trots att jag hatar sport, och
vi ses aldrig mer efter
imorgon.
Distans. Distans nar vi pa
latsas kastar oss in i dans med
varandra och ser det som en
chans att fa leka mamma, pappa....
kondom, forhoppningsvis, och kanske
kanske far kanna en liten
gnutta latsaskarlek. Om inte annat har
man ju i alla fall fatt
mutta. Eller?
Jag drommer ju om att man
ska alska varandra. Fast da maste
man ju vandra efter andra och
det kanske blir jobbigt om hon
var en san som bara ville
ligga.
I ett annat land kan man ibland
sakna att halla en valbekant
hand i sin. Hora en valbekant
rost som vet hur det ar nar
det borjar bli host. Nan som ger
trost nar man saknar och
viskar
Vi ses nar vi vaknar.