Man ler.
Man stänger dörren.
Man ler inte.
Och man märker det i kroppen.
Man räds konspirationer.
Man konspirerar.
Och när den sista låten
klingar ut
så har man bara sig själv.
"Jag ska vara med mig
ända tills jag dör."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar