Tablatime!

Jag ämnar förvandla mig till en kort man

med mustach och turban.
Nej, jag bara skojar.
Det beror på att jag är glad,

vilket i sin tur beror på att jag precis funnit

glädje i livet.
Jag har införskaffat ett vackert och magiskt

musikinstrument som fått mig

att känna fred i bröstet.
Jag har köpt tablas och är helt lydisk,

och då menar jag skalan som ju ofta skapar

en stämning vi alla vill leva i.
Dom anlände för två dagar sedan med beas pojkvän

Anders som instruerade det han mindes.
När jag spelar känner jag lycka.

Dock gör det litet ont i fingrar och ben

då man måste sitta som en skräddare
(eller tablaspelare) d.v.s. med benen

i kors på golvet, förslagsvis på en kudde
eller en vacker matta.

Här är min hörna.

Så här kan det se ut när man sitter bakom sina tablas.