Jag tänker inte.
Jag vägrar.
Allt vore för gäves då.
Jag är inte alls nyfiken på hur
livet utvecklat sig för dom,
jag flydde för länge sedan och
jag svor vid mitt liv på att
aldrig någonsin återvända.
Vi vet redan exakt var vi har varandra.
Skillnaden är att mitt beteende inte innefattar
att låtsas som om jag är vän med alla.
Som om alla människor går ihop.
Jag må ha pressats tillbaka in i buren,
för det är en bur om än en större sådan,
men tänker hålla mig på avstånd till dess
att jag har råd med borgen.
Tills dess finnes jag i en tillfällig
tillflyktsort.