det var länge sedan.
allt känns som länge sedan.
allt känns som långt bort.
jag har liksom glidit ifrån
mig själv och alla andra.
som om jag ständigt jagat
men aldrig någonsin funnit
och kommit allt för långt bort.
jag vistas helst i mörka rum
där det går att urskilja
bilder av det som en gång varit,
som jag en gång varit,
en siluett på insidan av ett påslakan,
en garderobsdörr
och jag hör nästan vad ni säger
genom sorlet av vad ni tänker.
jag skapar vilka ni är.
jag skapar er,
för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar