när man bor i kollektiv.
För ibland vill man det,
För ibland vill man det,
i alla fall jag.
Inte över någonting särkillt,
Inte över någonting särkillt,
samtidigt över allting.
Sätta på fin musik
och bara ligga och gråta.
Av glädje och sorg
Av glädje och sorg
på samma gång.
Det är så befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar