Buddah don't cry

Jag borstar mina tänder
så långsamt jag kan
för det läste jag någonstans
att man ska.
Att man ska koncentrera sig på
att inte hamna i någon
slags automatik för
att undvika att plötsligt
en dag vakna upp i
panik och fråga sig själv varför
den ena dagen
är den andre lik.
Varför jag jobbar, äter, sover,
skrattar, knullar och aldrig
frågar mig själv just
varför, varför har jag
blivit en vardag
åt någon
annan.
Var mitt öde enbart att halka
till i kön och råka skalla
någon i pannan och sedan
stå där i ett försök att
rättfärdiga mig
själv och berätta all jag
kan om KoffiAnnan och andra
fina saker som bra människor
förväntas kunna
allt om.
Fast egentligen vet jag
inte ett dugg mer än att jag är
litet hungrig och behöver klippa
mig för min lugg växer
ju som den vill och när jag
dricker kaffe doppas den
i min mugg och det blir
så äckligt med kaffe
i håret och hår
i kaffet.
Sånt vet jag.
Sänt tänker jag på när jag
väntar på att det
ska bli dag på att
jag ska få gå upp och äta
frukost och ta på mig
mitt låtsas behag för kanske
får jag vara med.
Kanske får jag vara med i ert
"fräna människor i stockholms lag"
och gå runt
i glasögon och spela
svår och lyssna på indiepop i gamla
kläder i alla fall tills
det blir vår för då
blir vi några andra och anammar
det som är nytt för i år.
Åh, det känns
som igår den tiden då jag
var sorglös. Då vi
gick tillsammans ni
och jag och småfrös,
fram och tillbaka och offrade
hälsan och rös av varandras
glädje och inlevelse.
Sen gick vi till nån
plats och mös med vin
och fina ord.
Lyckans gäster vi dukat
bord som var världen vi satt
mitt i tillsammans.
Nu är vi tre var av två
är nya och en är hemma
och skriver på natten
för att skrämma slag
och visa hur man inte
ska vara.
Ett jävla dilemma
när man ångrar sig.
När man träder fram
i ljus och sjunger
en sång nån skrev om
en dröm och en hund
och en katt och oskrivna
brev och man undrar
hur blev det så här och ingen
kan svara för världen
är så underbart medvetet skev.
Så man knuffas undan och beordras
att akta
sig för folk har bråttom till
möten och pengar och döden
och du borstar alldeles
för sakta.